Tankar om vänner
Jag vet inte riktigt om jag tänkte att det skulle hända något speciellt med vännerna där hemma i Stockholm när jag flyttade. Löften om att vi skulle ses så fort jag var i Stockholm är rätt svåra att hålla. Senast jag var i Stockholm hade jag ingen direkt lust att träffa vänner. Jag och Peter fokuserade på att umgås med våra familjer. Men visst hann vi med en fika eller två med nån vän, men vi hade inte dagarna planerade efter det och prioriterade medvetet inte det så högt.
Jag vet inte om det var så innan jag flyttade men nu i efterhand så är det inte så många som hör av sig, inte ens av de allra närmaste Två av mina vänner hör av sig regelbundet varav en av dem bor inte ens i Stockholm.
Jag vet inte om det var så innan jag flyttade men nu i efterhand så är det inte så många som hör av sig, inte ens av de allra närmaste Två av mina vänner hör av sig regelbundet varav en av dem bor inte ens i Stockholm.
När jag tänker tillbaka minns jag inte ifall det alltid var jag som brukade höra av mig till dem.
Ibland är det till och med så att det inte ens svaras på mina sms och då tappar jag lusten. Jag menar, sms är en ganska liten anstängning för att kunna hålla kontakt med en av sina bästa vänner. Och att åtminstone svara på ett sms är inte så himla mycket begärt kan jag tycka.
Men visst, jag är annorlunda. Det är annorlunda. Jag lägger inte längre tid på att sitta och prata i telefon i flera timmar om kvällarna (inte för att någon ringer). Jag mognade rätt mycket när jag flyttade och är vuxnare nu än vad jag var för ett halvår sedan. Så det kanske är mig det är skillnad på? Det kanske är jag som är problemet?
Men visst, jag är annorlunda. Det är annorlunda. Jag lägger inte längre tid på att sitta och prata i telefon i flera timmar om kvällarna (inte för att någon ringer). Jag mognade rätt mycket när jag flyttade och är vuxnare nu än vad jag var för ett halvår sedan. Så det kanske är mig det är skillnad på? Det kanske är jag som är problemet?
Jag är i alla fall trött på att vara den som alltid hör av mig och den som verkar bry mig om att fortsätta ha en tight vänskap.
Jag har alltid sagt att man inte ska lägga energi på dem som tar mer energi än vad de ger och lite så känns det. Varför ska jag jaga och höra av mig hela tiden när jag knappt får svar tillbaka?
Varför är jag mindre viktig att höra av sig till bara för att jag inte bor i samma stad längre?
Jag tänker inte skriva något i stil med att "jag nu vet vilka vänner som är äkta", för alla var äkta. Däremot vet jag nu vilka som fortsätter att bry sig och jag värderar dem högre än innan. Resten, de är nog mer bekanta än vänner.